
Men vintern är förrädisk med sin halka. I måndags när jag tog min vanliga lunchpromenad i Bräkne-Hoby så kom jag till en isfläck, väl dold med ett tunt snölager och dessutom var det nerförsbacke. Det bar sig inte bättre än att båda benen for uppåt i luften och jag landade på höger höft och höger hand. Ont gjorde det och min första tanke var att här måste något ha gått sönder. Med en viss möda lyckades jag kravla mig upp och under det momentet blev jag omkörd av två bilar. Det var inte så att någon stannade och frågade om de kunde vara till någon hjälp men jag får väl vara glad och tacksam att de inte körde över mig. Men förarna var för unga för att vara till någon nytta.
Dessbättre var det inget som gick sönder. Kanske fick jag en spricka i höftbenet men ett blåmärke av sällan skådat mått fick jag. Från höften ner till knäet täcker märket cirka hälften av ytan, både på in och utsida låret. Hoppas att jag snart kan ligga också på höger sida.
Annars är det inte mycket som händer och det kanske är bra.