Första steget

Första steget gjort i arbetet med en nyckelharpa, nummer 33. Det ska bli en så kallad Esse harpa, en 1600-tals enkelharpa. Originalet finns i Finland. På hyvelbänken ligger bitar av tätvuxen gran som ska bli lock och kropp.

Kul att jobba med tidiga modeller från 1500-talet och senare. Ännu äldre kan man se på kyrkmålningar och uthuggningar. Den äldsta är från cirka 1350.

Vevliran

Har just kommit till det svåraste momentet vad gäller vevlirebygget, nämligen att få den att låta som den ska. Allting ska vara så lagom. Ytan på hjulet, strängens tryck, lagom med bomull runt strängen och lagom med harts. Jag är inte i närheten av detta för första strängen och så har jag två till. Vid de första varven på veven lät den som en stucken gris och det har inte ett dugg med musik att göra.

Men så en dag så ljusnar det hela och molnen skingrar sig och vevliran låter nästan som den ska. Egentligen är jag inte så förtjust i vevlireljud men de är kul att bygga. Efter en tid kommer jag antagligen att tröttna på den och så står den där och tjurar. Skulle sedan mitt intresse komma på nytt så blir det att börja om från början för vevliror tycker bara om en om man spelar på den mest varje dag.

Den finaste staden

Idag har vi besökt den enligt vårt tycke finaste staden i Blekinge, Sölvesborg. En gammal stad som fått växa fram dynamiskt. Visst blir det extra fint då Ask och Embla åter är på plats. Vad som kan saknas är en riktig torghandel.

Ronneby har också sina poänger. Gammal stad med fin bebyggelse från kyrkan och ner mot Mor Oliviagården.

Däremot är både Karlskrona och Karlshamn trista skapelser. Men det blir väl så när en militär, Erik Dahlberg, som uppenbarligen har en fyrkantig hjärna drar upp planerna. Fyrkantigt och trist är det.

Skönt att det finns oaser.

Sol och vår

Visst är det fint när solen lyser och temperaturen stiger. Vi har 12 grader idag och allt hade varit jättefint bara det inte blåste småspik. Alltså vädret är bättre inne ifrån än vad det är ute. Men uppenbarligen kan man inte få allt man önskar.

Ingrid bakar en ny sorts kaka med en massa godis ingredienser och snart är det dags att fika.

En historia

Må jag bidra med en uppiggande historia.

En gammal dam hittar en pingvin på gatan. Damen tar pingvinen till polisstationen och frågar vad hon ska göra med den.
"Ta den till zoo" säger tjänstgörande poliskonstapel.
En tid senare möter polisen den gamla damen tillsammans med pingvinen.
"Jag trodde att ni skulle ta den till zoo", säger polisen.
"Det gjorde jag också", säger damen.
"Och nu ska vi gå på bio."

Den är hämtad ur Bodil Malmstens bok "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig". En bok som jag tydligen dragits till tidigare för jag köpte ett ex i år och ett i fjor. Den första låg i högen "Ska läsas". Det är min inrotade glömska som ställer till det, det har hänt förr och kommer sannolikt att hända igen.

Så var det förr

Såg Hasse Gille på TV igår, i programmet Landet Runt. Tänk att denne gudabenådade spelman lät lika dan som första gången i början av åttiotalet då jag träffade honom för första gången. Jag upplevde det som om det var igår. Festligt när han frågade sina nyckelharpor om vilken som vill komma med ut i kväll. När vi fortfarande bodde kvar i Trångsund brukade jag säga godnatt till mina och de svarade så snällt.

TV programmet kan avlyssnas på SVTplay Landet Runt. Hasses del börjar efter ca 36 minuter.

På andra sidan gränsen

Idag har vi tagit en tur till Kristianstad. en trevlig stad att komma till lite då och då. Medan Ingrid besökte någon klädesaffär gick jag till gubbdagis men de hade inte de pennor som jag sökte. Hade bättre lycka i en bokhandel där vi också passade på att botanisera på bokrea borden. Men där fanns ingenting utöver bokförlagens standarduppsättning.

Det bästa med turen var buffén på en av kinesrestaurangerna och det hyggliga vädret.

Bakdag

Idag har jag bakdag och när jag bakar så blir det vanligen Ankarstock efter ett gammalt militärt recept. Det tar en himla massa timmar men gott blir det. Jag kör två satser med en timmes förskjutning. Det blir alltså knepigt logistiskt men dagen går i stort sätt åt i alla fall. Men varför inta blanda hand- och tankearbete.

Det vore mig helt främmande att inte dela med mig. Brödet blir nästan lika gott som min barndoms goda grova bröd.

Recept:

ANKARSTOCK

Den här limpan är mustig och tät. Skär den därför i tunna skivor och bred smör på. Förr bakade kronobagerierna detta fyrkantiga avlånga bröd i stora mängder för flottan och armén och sjömanshumorn gav det namnet. Under långseglatser kunde brödet bli ganska gammalt och man liknade det vid trästocken i ett ankare.

På kvällen, skålla såhär:
½ l kokande vatten hälls över
½ l grovt rågmjöl och
1 msk stött anis och fänkål el kummin. (brödkrydda går bra).
Blanda väl. Strö lite mjöl över degen och täck bunken med duk.
Låt stå till nästa dag.

Följande morgon, det här behöver man:
Degen från föregående kväll +
½ l vatten 37 grader
50 gr färskjäst
1 ¼ l grovt rågmjöl
1 ½ - 2 dl mörk sirap
1 ½ msk salt
3 dl grovt rågmjöl
7 – 8 dl vetemjöl

Så här gör man:
1. Häll det ljumma vattnet över degen
2. Smula ner jästen och rör om. Tillsätt rågmjölet (1 ¼). Mät mjölet genom att hälla det direkt från påsen i ett litermått. Arbeta ihop till en smidig deg.
3. Strö lite mjöl över degen och lägg en duk över bunken. Låt jäsa i rumstemperatur i 4 timmar. Bunken måste vara stor för degen jäser mycket.
4. Efter de 4 timmarna tillsätt sirapen, saltet, 3 dl grovt rågmjöl och 7 – 8 del vetemjöl.
5. Arbeta degen kraftigt och låt jäsa under duk 20 minuter.
6. sätt ugnen på 200 grader.
7. Arbeta degen på mjölat bakbord. Dela den i två delar, forma dessa till limpor och lägg i smorda brödformar, var och en rymmande ca 1 ½ l. Låt jäsa under duk omkring 20 minuter.
8. Grädda 60 – 70 minuter.
9. Pensla brödet med ljummet vatten då de kommit ur ugnen. Låt bröden svalna på galler mellan bakdukar.

Pris för satsen ca 5:80. Det är kanske dyrare nu.