Vinterpratare

Hörde igår vinterprataren Lena Andersson i P1. en synnerligen trevlig berättare med flyt i språket. Hon var helt säker på sin sak och hade ett genomgående filosofiskt resonemang. Men, detta kan nog var och en själv leta upp på Sveriges radio så jag tänker bidra med en text där det mest råder osäkerhet.

Dialog
– Tror du att vi finns på riktigt? Frågade han henne som satt på samma bänk som han i parken.
– Det är klart att jag tror, för övrigt så vet jag, svarar hon.
– Men hur kan du veta det, kanske är det så att antingen drömmer du eller jag om det här mötet mellan oss.
– Tramsa inte nu, det är klart att vi finns, säger hon upprörd i rösten och kanske också en aning rädd.
– Ja, du har antagligen rätt, men helt säkra kan vi inte vara.

Hon nyper honom hårt i armen och säger med irriterad röst. – Kände du inte det här kanske?
– Jovisst kände jag det och ont gör det. Men fortfarande så kan det vara en dröm för även i drömmen kan man säkerligen känna smärta.
– Nu pratar vi inte mer om det.

De satt länge tysta tillsammans och tittade ut i parken. Vårblommorna lyser upp sinnet och solen värmer. Den långa trista vintern går mot sitt slut.
– Men, säger han, vi kanske ingår i någon annans dröm, någon som drömmer att vi två sitter här på bänken. Någon som vill att du ska bli irriterad på mig. Vi kan inte vara säkra på någonting.

Hon reser sig upp. Går några steg och vänder sig om och skakar på huvudet och säger. – Du är inte riktigt klok.
– Men tänk om jag just är det, säger han tyst för sig själv.

Så var det med det och så önskar jag ett gott slut och ett gott nytt år.

Mellandagar

Har just lagt grunden till en ny bild. En gulvitt nyans som ska utgöra en himmel i en bokskog eller i alla fall ett träd eller kanske ändå riktigare en del av ett träd. När Ingrid och jag var på Wanås tog jag en bild snett underifrån. (Wanås uttalas med kort a precis som Malmö och Ramlösa). Boken är i mitt tycke det vackraste trädet med som släta elefanthud till bark. Håll gärna om dem och lägg örat till så kan du höra hur det gurglar.

Bilden till höger, är min himlastege, som är i formatet 65 x 48 cm. Jag ska använda den på min affisch till utställningen på biblioteket i Karlshamn. Utställningen blir under första halvan av mars. Det ska bli spännande, tror jag i alla fall.

Julen har varit lugn och skön och inte minst varm. Vi var ute på en timmes promenad i dag på förmiddagen, härifrån till Granefors och tillbaka hem. Åtta grader varm och solsken och nästan ingen vind. Vad mer kan man önska den 26 december. Varmt och gott och rosor som blommar i trädgården. Men oron finns hela tiden att snöeländet ska braka lös. Som i fjor då det var ett evigt skottande.

Nu är det snart fotboll på TV. Engelska högsta divisionen minsann. Kan dock bli knepigt i dag att välja mellan Manchester United och Manchester City. Men det blir nog United som är vårt favoritlag. City leder serien med united som tvåa.

Må så gott

Nya tag

Så kanske jag ska ta tag i bloggandet på nytt. Ett försök i alla fall.

Här i huset pustar vi ut efter tre dagar på Östersjöfestivalen här i Karlshamn. Vi var lovade regn, massor av regn rent av men visst är det bra ibland då man inte håller sina löfte. Det småstänkte ett par gånger och det var allt. Som vanligt höll vi till i kulturkvarteren och där är det någorlunda lugnt. För tolfte året höll vi till i den gamla tobaksladan. En fabrikslokal där man rullade cigarrer, malde snus och tvinnade tuggtobak. Det var under Karlshamns syndatid med tobak och sprit som stora produkter. Kanske skulle vi behöva få tillbaka något av den tiden för att ge staden lite bättre skjuts.

Det är skördetid i trädgården. Idag har vi plockat tomater, bönor och några squash. Det mesta går i frysen och det blir gott att ha till vintern. Visst känns det bra att ordna till en salladstalrik helt med egna produkter obesprutade och färska. I år har vi utökat sortimentet med paprika och det var inte dumt. Vi håller också på med att utöka vårt land med perenner med cirka tjugofem kvadratmeter. Vi får hem ett par kubikmeter med kompostjord som vi ska blanda upp med den gamla jorden så det kommer att växa så det knakar. Det blir mycket perenner, men en del får vi genom delning och så blir det nog också en del rosor. Vi ska jaga reablommor för det brukar finnas att tillgå. Vi köpte en del på torget i Köge där man hade tiokronorsmarknad då vi besökte staden på försommaren, visserligen lite bättre kronor än våra men i alla fall. Problemet med Köge är att det är några mil dit och så vet vi inte om de upprepar rean på hösten.

Det blev några rader och vem vet, kanske följer det mer i fortsättningen.