Vinterlandskap

Så går solen ner över ett vintrigt landskap. Inte så spännande precis för bilden är tagen från vårt sängkammarfönster men i alla fall ett vinterlandskap. Det är kallt alldeles för kallt för att vara i min smak. Kan inte begripa varför det ska vara den kallaste december på över hundra år just i år. Första vintern som vi bodde här, 1988/89, var betydligt mycket bättre för då hade vi rosor som blommade i december. Nu syns det knappt några buskar.

Annars har julen varit god med tanke på maten, så pass god att det syns på vågen. Illa men det kanske går att påverka så småningom. Julklappar har vi inga men väl en mandelgåva med lite smått och gott i. Det var mitt uppdrag i år att fylla påsen. Bland annat köpte jag en talbok med titeln "Hundraåringen som hoppade ut genom fönstret och försvann". Min tanke med köpet var att den möjligen kunde användas som lärobok om man en dag hamnar under ett åldersanpassat förmynderi. Man vet aldrig hur illa det kan gå, det kan vara en illasinnad majorska som bestämmer. Kanske vore det lämpligt att rymma till Danmark för där tycks man bättre känna gamlingarnas behov.

Idag är det den 27 och i morgon har jag min årliga högtidsdag och sedan är året snart slut. Det sägs att de flesta av oss som lever på tidigare försakade gåvor inte ska få det ytterligare sämre nästa år. Möjligen ska vi kunna hålla oss på samma nivå i kronor räknat. Vi ska nämligen få skattereduktion precis som löntagarna. Inte så mycket men tillräckligt så att vi inte med gemensamma krafter välter riksdagshuset. Fast egentligen borde vi göra det i alla fall. Nu kan jag få SÄPO på mig för omstörtande verksamhet, men jag får ta risken. Upp till kamp! Fast jag väntar nog till det blir lite varmare.

Nu har jag inte tid med er längre för nu ska jag gå till postlådan med ett häfte som förkunnar den ädla konsten att skära karvsnitt. Har sålt det till en bonde i Bohuslän och jag tänker inte ta upp inkomsten i min självdeklaration.

Må väl och så får vi hoppas på ett gott nytt år.

Länge sedan

Hej, länge sedan sist men så är det ganska händelsefattigt.

Ynglingen på bilden är den som kallar sig Sindbad sjöfararen i sin egen blogg. Bilden är från tiden då han fortfarande tillhörde landkrabbornas släckte och är tagen på Sjögården. Rotade igenom mina illa hanterade bilder för en tid sedan. Kul ändå fast den totala oordningen. Det är faktiskt en jättebra bild.

Sedan kom färgbildernas tid och då blev det faktiskt inte lika roligt. Det gick inte att fixa till något själv som att framkalla och förstora.

Nåja, inte ska man gråta över den spillda mjölken för nu är det ok igen med den digitala bilden och Photoshop. Har försökt att rita av bilden men lyckades inte. Det är något med ögonen som jag inte kunde fånga.

Nu är det snart jul igen och det är kanske bra. Vi ligger lågt som vi gjort de senaste åren. En vaken betraktare kan säkert hitta en del julattribut men det kan inte vara många. Men så äter vi av sådant som vi tycker extra mycket om och självfallet blir det lutfisk med senapssås och risgrynsgröt på julaftonskvällen. Därtill tar vi öl och en, möjligen två, av den ädla drycken OP.

I eftermiddag har vi avslutning i bokbindargruppen. man kan inte kalla det kurs längre för det är nog ingen som lär sig något nytt. Var och en jobbar med sitt, men det är trevligt att träffas.

Hade fått i uppdrag att berätta om folkliga instrument och spela några låtar på Mörrums SPF. Berättandet gick väl bra men sämre var det med spelet. Fingrarna vill inte så då har frågat blivit om jag helt ska sluta att spela eller försöka göra något med fingrarna. Jag har valt det senare och i går började jag hos en sjukgymnast. Fick ett övningsprogram att börja med och efter jul blir det någon metod som ännu inte är bestämd. Ska diskuteras kan bli laser eller akupunktur.

Eftersom det blivit lång tid mellan tillfällena då jag är ute i spalterna är det sannolikt att det dröjer till efter jul till nästa dylik händelse. Så må så gått och fira lagom.