Kö i samhället

Köer kan vara trevliga men kanske mest nyttiga om de är någorlunda korta. Visst kan man vänta några minuter på banken där man kan betrakta sin omgivning och dessutom stärka självkontrollen.

Andra köer kan vara knepigare som sjukhusköerna som utan vidare kan stäcka sig halvårsvis. Köerna matas på i ena änden och betas av i andra; såvida man inte blir akutfall under väntetiden. Allt jobbet görs bara det att det sker ett antal månader senare.

Vem förlorar på köerna:
Patienterna naturligtvis som i många fall får ett förlängt lidande och oro; förlorad arbetsinkomst och förlust av ett bättre liv.
Staten i form av sjukkassepengar som betalas ut i onödan.
Arbetsgivarna naturligtvis.
Vårdgivarna som i många fall får sjukare patienter att ta hand om. Utökad köadministration och missnöje från patienterna.

Vem kan vinna på köerna:
Den enda vinst jag kan tänka mig är att de som dör i kön inte behöver behandlas.

Man hör ofta att med mera resurser så skulle köerna minskas. Det är klart att de skulle kunna göra för en tid men sannolikt är det en attitydfråga. Hade det funnits någon form av vinst i att hålla köerna nere så hade vi inte haft några köer. Det måste finnas en drivkraft, en morot i någon form.