Visst är den vacker, vår första Vallmo blomma. Snart är det en tio, femton stycken men det gör inte det hela vackrare än det första något regnvåta exemplaret. Annars växer åtminstone potatisblasten. Det är bara att hoppas att det finns något under också. Visst tycker jag att vi är värda ett bättre väder. Varför inte en skön midsommar till omväxling så att sillen, nypotatisen och den lille kan avnjutas i det gröna. Måhända har vi egna potatisar då. I fjor fick vi ta upp fyra stånd för att få ihop till middagen, men vad gör det för de är i alla fall så mycket godare än de köpta.
Har lagt in en länk till Skrivarsidan; besök den gärna. Det är en skrivarförening för sådana som hemskt gärna vill men inte riktigt räcker till. Som medlem får man skicka in sina alster och är de bra nog så blir de publicerade. Där kan man få flera hundra läsare och det är kul och visst kan det bli en och annan kommentar. Som icke medlem är det fritt fram att läsa.
Fick en cortisonspruta i går och ska få en på andra sidan nästa vecka. Två på en gång blir för mycket sa doktorn om man vill kunna sova under de första två nätterna. Det är inget större fel på höftlederna utan det hela rör sig om inflammation. Det var en trevlig prick den där doktorn och så hade han lika krokiga fingrar som jag har så vi hade ett samtal om att kunna kröka dem. Han kunde inte heller spela fiol, men å andra sidan så hade han aldrig kunnat det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar