onsdag 2 september 2009

Gilleleje onsdag



Så börjar onsdagens uteliv i naturen ta slut. Vi har haft en hel del blåst idag men också bitvis sol fast nu har det börjat att stänka. Men vadå, det är fint här i alla fall. Öppet hav och inga öar som skymmer sikten. Igår såg vi vårt önskehus, en vinkelbyggnad i gammal stil, korsvirkes hus med halmtak. Det är dessutom till salu. Nu är det bara så att priset låg cirka två miljoner över våran möjliga budget. Men visst vore det fint att flytta hit och det är tydligen så att människorna drar sig till öarna.

För en tid sedan skrev jag en liten sak inspirerad av miljön här och det kommer här.

Resan

Ett stilla vågskvalp sköljer in på stranden från det öppna havet. Sinnebild för öppenhet och de obegränsade möjligheter som står människan till buds.

Ser vi österut, utanför bildfånget kan man vid bra väder skymta Skåne. Rakt norrut finns Norge och blickar vi åt väster så vet vi att först kommer Jylland och därefter Storbritannien. Reser vi dessutom vidare i tanken så finner vi Nordamerika.

En resa i tanken är ett fullgott för den färdigreste resenär som nått ett mål. Här är idag stilla vågor och i morgon kanske en rasande storm. Aldrig syns det samma, alltid ett nytt hav, ny bild och nytt ljus.

Strandbrinkens växtlighet kryper utmed marken. Vinden formar träden, allt är vindpinat men står emot. Vresrosen, rosa rogusa, med sina röda blommor och stora nypon växer i tätt buskage. Backsvalan bygger i kolonier sina bon. Strandens stenar nöts mot varandra. Vandrare letar efter rav, finner kanske en och annan bit. Svåra att se och skilja från brunfärgad sten.

Fiskarna i sina båtar lägger ut nät. Småbåtar för kustnära fiske fångar den goda rödspättan. Stekt läggs den på tallriken med potatis, grönsaker, sås och för att fullända måltiden serveras öl och måhända en lille en. Så bjuder traditionen här.

Vänlighet och förmåga att leva med naturen finns hos befolkningen. Man vet att när stormen rasar så gäller det att skydda och rädda. Detta kustens folk har kunskapen och har förmågan att bistå. Bita samman då det behövs men också att leva med ett smil i godvädersdagar.

Fint att få vara gäst i deras verklighet.

– / –
Att jag finns med på bild hänger samman med att Ingrid var med igår. Alltså är någon slags rättvisa skipad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar